Hur kommer man igång?
Den vanligaste frågan jag får är som ovan. HUR kommer man igång? Hur behåller man motivationen? Och nu senast fick jag en kommentar som såg ut ungefär såhär;
"Hur tusan bryter man en dålig vana? Jag hade till sommaren gått ner ganska mkt i vikt och kommit igång med träning ordentligt. Men nu sitter jag här, två barn, nyss flyttat (långt till gymmet) studerar och har lite tid. (jag vet ingen ursäkt) Men hur fasen har man orken att starta om?! Att få ordning på kosten och försöka sig på att komma igång med träningen igen."
Jag var precis där själv. Jag ÄR där själv allt oftare på sistonde och det ÄR en utmaning att behålla motivationen.
Jag tror att man måste försöka bryta upp det hela i mindre delar. Sätt upp delmål. Ta inte allting på en gång. Då blir det för stort och det är så lätt att "ge upp". Börja med träningen och få detta till en livsstil innan du börjar bearbeta kosten. Så hur börjar man träna efter ett uppehåll eller överhuvudtaget?
1. Börja träna.
Det räcker inte att säga att du ska eller tänka att du ska. Du behöver inte investera i dyra träningskläder för att gå till gymet och du behöver inte ha med dig någon vän som avbokar i sista sekund. Du tränar för dig, ingen annan; Ta på dig en tisha, knyt skorna och gå ner. När du väl är där så tränar du. När du är hemma så är du hemma. Men försök att ta dig dit två gånger i veckan. Strunta i dagens "måsten" den dagen du bestämt skall vara träningsdag. Det gör inget om disken vilar en dag. Du "offrar" en timme från ditt vardagliga liv och det hinner alla.
2. Fortsätt träna.
När du fått detta på rutin och du märker att du kan hålla detta utökar du... Inte innan. Börja inte med att lova att du skall köra 5dgr/veckan från start. Du kommer lessna. Få rutin på själva träningen först. Sedan utökar du till tre dagar. Kanske till och med fyra. Ge det tid att komma in i detta. Lär dig att älska träningen och hitta just din form. Prova dig fram tills du hittar något du kan längta till. Fortsätt. Resultatet kommer inte direkt. Det kommer vara tungt imellanåt, men ge det tid. När resultaten börjar komma är detta morot i sig.
Kan jag. Kan du. Vi peppar varandra.
Här vill jag slå ett slag för jogg/gång/jogg/gång!
Jag var en person som inte alls tyckte om att springa! Det var bland det värsta jag visste. Det var jobbigt, tog lång tid och jag hade alldeles för mycket tid att grubbla/tänka (vissa tycker att det är charmen med att jogga, inte jag!!)
Men eftersom många gillar det så bestämde jag mig för att ge det 10 veckor och se om även jag kunde gilla det. Jag bestämde mig för att ta myrsteg. Började med jogg 2 min, gång 2 min och sedan höll jag på så i max 20 min. När jag väl kom hem bestämde jag mig för att vara skitnöjd för att jag hade genomfört det! Därifrån utökade jag det sedan med att springa mer och gå mindre. Och att inte lägga större krav på mig än jag kände att jag klarade av för dagen. Se det som en promenad med jogg inslag! Resultatetn kommer fortare än vad man tror.
För att avleda min tankar, som jag ogillar då jag oftast räknar sekunder, steg och metrar vilket för rundan väääldigt lång, börjadejag lyssna på p3:s dokumentärer. Då märkte jag knappt att tiden flög iväg och även sträckorna. Nu har jag gått över till ljudböcker. Många är väldigt inne på musik när de springer men det funkar inte för mig. Även där är det för många tankar!!
Så jag tror, precis som Diana skriver, att det viktiga är att sätta upp små mål och inte "överträna" i början!! :) Och skriv träningsdagbok som en peppning till dig själv. Då kan du vara nöjd när en vecka har gått och du ser att du har genomfört det du har tänkt!!
Kör hårt och kom ihåg, det är inte alltid roligt men känslan ska vara skön efteråt!! :)