Att få jämföra SIG SJÄLV!

Före- & Efter / Axlar, Före efter, Resultat / Permalink / 1
September 2011 vs Oktober 2012. 13 månader mellan bilderna. Och egentligen bara tre månaders aktiv styrketräning.
 
Axlarna är den enda del av mig som är "väldefinerad" so far... Och jag måste faktiskt säga att jag tycker det är förbaskat snyggt! Folk får tycka vad de vill om kvinnligt/okvinnligt, men större morot eller själförtroendeboost hittar man knappast nån annanstans än att kunna börja jämföra bilder på sig själv.
Tidigare skrev ja om vikten av att aldrig jämföra sig med andra. Men gör det gärna med dig själv! This is amazing! Har JAG skapat detta? :D

CROSSFIT(TA!)

Diana tycker, Gym / Crossfit! / Permalink / 1
Jag hade sjukt stora förväntningar på Crossfitpasset som var igårkväll. Så pass att jag enkom körde till stan för detta. 8 mil! Okej- Inte stora kanske. Men helt andra.
 
Min bild av Crossfit är som nedan; Smutsigt. Hårt. Intensivt. Mörkt. Kondition med styrka och massor av redskap; Medicinboll, kettlebell, rep, hantlar, skivstång, handskar. SvettSvettSvett. Gemensamma mål och gemensam pushning!
 
 
Istället möts jag av en ljus danshall full av "perfekta" kvinnor och män och en klämkäck ledare. Håret tillrättalagt, de senaste träningskläderna och de mest vältonade kroppar jag nånsin mött på ett och samma ställe förr. Snett framför mig står jag. Fast en bättre version av mig. Ca tio gånger bättre. Smalare, fräschare, snyggare kläder, naglar, hy, axlar- u name it. Och jag känner mig som en fet mupp längst bak i lokalen.
 
Bräda, matta och stång med vikter plockas fram till sin plats likt vilket skivstångpass som helst. Och jag är smått förvirrad när det gäller att lassa på- eftersom jag verkligen inte har någon aning om hur passet är utformat och vilka muskelgrupper som kommer köras. Detta visar sig vara totalt ovesäntligt för de körde allt. (och då menar jag verkligen allt!) med samma vikter. ?! Biceps, triceps, axlar, rumpa, vader, bröst... Vad fan liksom. Klart att man orkar mer i knäböj och bänkpress än vid bicepscurl. Nää....
 
Ju längre in i passet vi kom desto mer frustrerad blev jag över dess upplägg och konstaterade ganska tidigt att det här var inget för mig. Inte Friskvårdshuset Crossfit i alla fall. Leendet blev en sur min och jag ville bara hem.
 
Jag funderade först om jag skulle skriva om detta över huvud taget, men jag tror att det är viktigt att visa att alla nog känner sådär ibland. Vilse. Malplacerad. Oinspirerad. Jobbigt. Trist. Och när jag kom hem med huvudet hängandes kom jag på mig själv:
Ska jag låta en dålig träningserfarenhet beröva mig min träningsglädje? NEJ!
Ska jag låta intrycket av Fiskvårdshusets pass och deltagare få mig att känna mig sämre på något sätt? NEJ!
Här handlar det om att bena ut känslorna: Varför kände jag som jag gjorde? Svaret är enkelt: Dels hade jag för stora förväntningar och dels passade inte upplägget mig. Men det största felet var för att jag jämförde mig med andra.
 
 
Detta är nog ett fruktansvärt dåligt fel som många gör. Och speciellt kvinnor. SKIT I ALLA ANDRA! Hur såg du själv ut när du började träna? Hur mycket orkade du? Har du inte kommit långt? Visst fan det! Jag hade inte ens tagit mig igenom gårdagens pass om det var för ett år sedan. Jag är bra! Punkt.
 
Jag behöver bara hitta till ett ställe som erbjuder det där smutsiga hårda som jag vill åt. Jakten får fortsätta...
Till top