Att må bra- Inifrån och ut Del 2

Psykisk (o)hälsa / Uppsägning, Våga / Permalink / 2
I januari i år sa jag att 2012 kommer bli MITT år. Och det har det sannerligen blivit. Många förändringar har skett och igår togs ännu ett beslut som känns så grymt bra.
 
Jag kommer att sluta på mitt jobb.
Här har jag jobbat i tre år och varit med om mot- och medgångar. Här har jag utvecklats enormt och lärt mig massvis. Men nu är det dags att gå vidare. Jag tror inte jag står lottlös, men ovissheten triggar mig.
 
Man ska byta jobb vart femte år har jag hört. Och det ligger verkligen något i det. För att utvecklas och må bra mentalt måste man ibland våga hoppa. Och just nu hänger jag i luften med ett konstant pirr i magen. Detta känns underbart!
 
Nu ser jag fram emot 2013 och välkomnar det med öppna armar. JAG har makten att påverka MITT liv till det absolut bästa det kan vara. Jag vill vara den bästa och starkaste versionen av mig!
 
#1 - - Mamma:

Kommer bli fruktansvärt tomt utan dig, men du har helt rätt. Du har allt att vinna !!

Love :-)

#2 - - Elin:

Jag sa upp mig förra året utan att ha något nytt arbete. Många som höjde på ögonbrynen och ifrågasatte. Har en son i samma ålder som din dotter och mer än en tyckte nog det var oansvarigt när vi hade både barn och hus att ansvara för. Jag kände precis tvärtom. Jag sa upp mig även för min familjs skull, en mamma/sambo som inte trivs på sitt jobb är ingen rolig person. Efter att ha arbetat på lite ströjobb har jag sedan i maj mitt absoluta drömjobb. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att det var just detta som var min grej och jag var tom tveksam till att ta det. Nu är jag såååå glad att jag hoppade på det och känner att jag aldrig vill jobba med något annat. Summa summarum: du har säkert gjort helt rätt och glöm inte att vara öppen för utmaningar du först kanske är tveksam till. Såhär i efterhand säger alla att de önskar att de var lika modiga som jag :)

Svar: Precis! Tack och heja dig!
Jag får också mothugg... "Men du har ju barn..?" Just precis. Ska jag sitta och mögla bort på ett kontor där jag inte trivs? Vad är jag för förebild för min dotter då? Nej jag har inte mått så här bra på länge och det ska bli kul att få se dessa människors miner när jag tar mig fram (och framförallt tar mig för) här nu. Framtiden är min! :D
Diana

Till top